SofiesRoom - En diktblogg

Tillsammans tog vi en båt till solnedgången
med vår egna violinist och rosenblad runt våra fötter.
Vinden fick mitt hår att dansa runt mitt ansikte
och fioelns sång fick min kropp att vilja dansa
Du sa att vi var framme och tog min hand
Vi blev ett med det röda och det rosa
Vi snurrade och dansade och skrattade av lycka
När månen lös på min vita klänning
Lade vi oss på en bomullstuss i himlen
Trötta och kära och fortfarande hand i hand


Varsågoda.

Jag gråter men mina tårar är slut

Jag spottar jord och tittar på dina stövlar

Jag låter regnet falla på min kropp

Jag väntar på lättnaden som ska ta mig till himlen

Min kropp är en låga som har slocknat

och en själ som inte längre brinner

Ett tomt skal som inte har tårar att kvar fälla

Vintern är snart här och beslut måste fattas. Hur ska man kunna välja när man inte ved vad man väljer mellan. Framtiden är bakom en smutsig ruta och jag har inget att tvätta med. Jag får gå i min blindhet och hoppas på att turen har vänt. Kommer turen vända? Springer jag, precis som en hamster, i ett hjul? Simmar jag, precis som en fisk, i en rund skål utan att förstå att där inte finns någon ände?

När jag vill ha en kram finns här bara armlösa människor. När jag vill ha ett leende ser jag bara ansikten utan läppar. Jag är den som klappar på folks huvuden, när jag egentligen skriker efter någon som ska klappa på mitt. Mina pussar och kramar går åt som glass på en solig sommardag. Om någon kunde slå ner den svarta muren och bära mig till något nytt, tvätta den smutsiga rutan och peka mot en ljusare framtid. Ett leende som får mig att le. Ett smittande skratt och en kram.

Min önskelista kanske är för lång.

"När du har smakat ett äpple som är gott

Vill du inte äta ett äpple som inte är så gott"



"Så när jag var 17 år och vi precis träffats

så gjorde jag vid mig i 2 timmar innan vi skulle ses

för jag tänkte att om jag var tillräckligt söt

så skulle du inte gå på fotbollsträningen.

Du gick på fotbollen men vi är ju vänner för det"



Nu ska jag sova för jag är helt utmattad

Första känslan är att fly

Men kanske är det kämpa som är det rätta

Vi får se imorgon

God Natt

Kram

Jag föll ner i ett kallt hav

Mörkret och kylan kvävde mig

Tyndgen av mitt hjärta fick mig att sjunka

Oändligheten hade svalt mig hel

Jag kämpade för att simma till ytan

men mina skrik förvandlades till tigande bubblor

Mina varma tårar slukades av en iskall girighet

Ett falskt leende fick mig att simma till botten

Jag drog i trådar som skulle ta mig till ytan

Men de var endast en illusion

Då slog en kraft igenom allt det kalla

Mina slutna ögon öppnades

Dagsljus mötte min blick

Strålarna gjorde mig blind

Jag log mot värmen

som la sig som ett täcke över mitt anstikte

Hettan strålade genom min kropp

Ovanför ytan tog jag ett första andetag

som ett spädbarn fyller sina lungor för första gången

Inget mörker svalde mina tårar nu

Mina tårar som föddes samtidigt som ett leende

Du placerade viskningar på min kropp

Vackra ord som blev till meningar

Jag tittade på min nakna kropp och såg dina viskningar

Jag log och drog mina fingrar över dina ord

Jag satte ett finger mot dina läppar

Mjukheten som jag trodde tillhörde mig

Nu skriker jag och bryter mina revben ett för ett

För att slita ut mitt brustna hjärta

När mina ögon var slutna

Log du mot någon annans nakenhet

Jag har en syster någonstans

med viskningar på sin kropp

Viskningar som kommer från en kärlek

som jag trodde tillhörde mig

Kom inte hit om du är annorlunda

Vi slår dig om du inte passar in i vår trånga fyrkant

Vi vill skriva med ditt blod på våra väggar

Så dina vänner inte kommer hit

Du är inte välkommen

Om du inte får oss att skratta

och kan göra narr av din egen sort

Då kan du få ta en kaffe med perfektion

Vi som kommer till himlen

Vi som är älskvärda

Vi som älskar alla och vill kramas

Om du får plats i vår fyrkant vill säga

Jag tittar på en spegelbild som motvilligt möter min blick

Jag ror och ser perfektion vid horistonten

Men jorden är rund

Framför mig ett brustet hjärta som gråter

En hand som möter min

En hand som är kallare än hud

Med all min kraft krossar jag den kalla ytan

Med blod och skärvor somnar jag på ett kallt rutigt golv

That the scent of you is not here anymore

That your warm skin now is cold

Death knocked on the door

young and naive you opened

Drinking tea with Death

Do not say goodbye

Sing about reunion

We can play in heaven

Where you are waiting

without skin or fragrance

for me to step in to endlessness

A Letter to Death and a plea

The waiting makes me sick

See you soon you who are alive

Att doften av dig ej finns mer

Att din varma hud nu är kall

Döden knackade på

ung och naiv öppnade du din dörr

Att dricka te med Döden

Säg inte farväl

Sjung om återförening

Vi kan leka i himelen

Där väntar du utan hud eller doft

på att jag ska stiga in

Ett brev till Döden och en vädjan

Väntan gör mig sjuk

Vi ses snart du levande

En kram av Döden och en kyss av Ondskan

Aldrig har jag behövt vara ensam

De håller mig i varsen hand

och sjunger för mig när jag ska sova

De leker med mig i mina drömmar

och håller i kniven som skär i mitt hjärta

Aldrig ska jag vara ensam

Ett fotografi som är en dörr, att ta ett steg in i ett fotografi.

Till en ny verklighet som är bättre än den jag lever nu.

I ett fotografi kan vi sitta ihop för alltid

som ett porträtt av den verkligheten vi ville ha just då

Två leenden som aldrig skulle försvinna.

Att gå in i ett fotografi och stänga bakom sig.

I min nya verklighet slutar vi aldrig att le.