SofiesRoom - En diktblogg

Vintern är snart här och beslut måste fattas. Hur ska man kunna välja när man inte ved vad man väljer mellan. Framtiden är bakom en smutsig ruta och jag har inget att tvätta med. Jag får gå i min blindhet och hoppas på att turen har vänt. Kommer turen vända? Springer jag, precis som en hamster, i ett hjul? Simmar jag, precis som en fisk, i en rund skål utan att förstå att där inte finns någon ände?

När jag vill ha en kram finns här bara armlösa människor. När jag vill ha ett leende ser jag bara ansikten utan läppar. Jag är den som klappar på folks huvuden, när jag egentligen skriker efter någon som ska klappa på mitt. Mina pussar och kramar går åt som glass på en solig sommardag. Om någon kunde slå ner den svarta muren och bära mig till något nytt, tvätta den smutsiga rutan och peka mot en ljusare framtid. Ett leende som får mig att le. Ett smittande skratt och en kram.

Min önskelista kanske är för lång.