SofiesRoom - En diktblogg

Är trött på debatter som upprepar sig hela tiden, men som aldrig kommer med nya argument.
Exempel på detta är debatten om skönhetsingrepp. Å ena sidan finns det dem som tycker att det är upp till var och en (och därmed själva håller på med sådant eller tycker att det är helt okej att andra vill göra det) å andra sidan finns det dem som tycker att man ska vara naturlig (eller att riskerna är förstora mm).
-Jaha, nu har vi hört de argumenten. Och sen då?
Det är väl självklart att vi aldrig kommer komma överens. Alla har olika egenintressen och varför försöka få någon att tycka som en själv i ett sådant ointressant och oviktigt ämne?

Men är det inte i slutändan helt enkelt upp till var och en? Varför ska man lägga sig i? De som deltar i debatter som dessa vill bara ha uppmärksamhet (Hej starka åsikter!). Finns det inte viktigare saker att debattera? (kan komma med många förslag så som miljöförstöring m.m.) Varför hålla på att diskutera? Finns det verkligen ett så stort allmänintresse för denna fråga?
Nu säger jag på ungdomligt sätt: Palla bry sig!

Jag känner mig tom och vet inte var jag ska börja, jag känner inom mig hur jag gråter men mina kinder är lika torra som igår. Mitt hjärta slår hårt och långsamt, jag ifrågasätter hur mitt hjärta ens kan slå. Hur kan ett brustet hjärta slå så hårt? Slagen ekar i mitt tomma inre och jag letar inom mig efter svar. Svaren lyser med sin frånvaro och är där med det enda som lyser just nu. Vid närmare eftertanke vet jag precis var jag ska börja och jag har börjat flera gånger. I mitt huvud har jag spelat upp, i det närmaste oändligt antal gånger, hur jag skulle se ut som lycklig. Jag ser mig själv i titta in i en spegel, spegelbilden ler mot mig och jag ler tillbaka. Jag ska inte skylla på dig för att jag är olycklig men jag har ju börjat så många gånger och du har avslutat det lika många gånger. Du är min återvändsgränd. När jag vandrar mot lyckan så står du i min väg och jag tvingas vända tillbaka till ingenting. Min egna tomhet, som trivs så bra inom mig.

Jag kan inte se mig själv, men känner min insida allt för väl. Min tomma insida som vill så mycket men alltid stupar vid mållinjen. Jag frågar mig själv varför min skäl inte kan lyda mitt intellekts vilja. För någonstans minns mitt intellekt att lyckliga stunder en gång präglade min vardag.

Ett minne som jag minns
så lätt det var att le
Jag trodde jag hade glömt
i din famn kan jag le
Tillsammans kan vi flyta på lyckan
Vågorna för oss dit vi ska
och vi tappar aldrig bort varandra
för du håller i min hand
och kommer aldrig att släppa

Hur fort kan man göra en u-sväng
om jag kör tillräckligt fort
och blundar
försvinner du då?
Jag ler.
Du är kvar
men du håller inte min hand
Jag gråter och tittar på min tomma hand
Mitt hjärta har ont
och jag vill köra utan att titta bak
Allt står still och svänger
jag blir snurrig och mår illa
Det blir aldrig samma

Ät mig levande
jag vill inte se mer
öppna upp min bröstkrog
och ta mitt hjärta
jag vill inte känna mer
smärtan pulserar i mina ådror
om jag somnar nu
och aldrig mer öppnar mina ögon
skulle du älska mig då
kan du älska mig
trots att jag är helt fel
varför älskar jag dig
trots att du inte kunde bli mer fel
eller mer rätt
jag hatar att du är rätt
jag skriker åt livet
för att du är så fel
men så rätt för mig
jag somnar nu

Idag är samma dag som igår
Imorgon är samma som idag
Alla dagar är samma dag
Jag skriver detta idag eller kanske imorgon
Min vilja räcker inte till
jag vill att det ska bli en ny dag
jag vill se solen stiga upp på himlen
för att sedan gå ner igen
Men solen går inte upp för att sedan gå ner
Idag är samma dag som igår
Mitt hjärta skriker efter dig
precis som det gjorde igår och imorgon
Jag minns när du sjöng för mig
Bara för mig
Vi dansade
och du lovade att vi skulle dansa tillsammans
för alltid.

Jag hör din röst inom mig
och när jag blundar ser jag ditt leende
Jag vill klösa ut det hemska
jag vill skrika och aldrig sluta
kan jag ligga här och aldrig sluta skrika
kan jag få drunkna i mina tårar
din röst och ditt leende finns endast i mitt huvud
jag vill öppna upp och ta bort
jag vill glömma och radera
och aldrig mer känna smaken av salt