SofiesRoom - En diktblogg

Jag vill försvinna ett tag, jag vill. Jag blundar och koncentrerar mig. Om jag fokuserar tillräckligt hårt kanske jag finner ett svar. Kanske är det meningen med livet jag söker eller meningen med just min existens. Vad gör jag nu? Sitter jag just nu och slösar bort den värdefulla tid jag fått? Borde jag just nu rädda världen och utplåna all ondska? Jag hade gärna gjort just det, men istället sitter jag här och väntar på svar. Jag hatar och jag älskar, just nu hatar jag att jag inte räddar världen. Jag gör inte ett dugg. Just nu gör jag ingen nytta. Jag gör inte ens någon glad. Finns det någon mening med mig då? Mitt hjärta slår hårt och fort när någon från en annan värld letar sig in i mitt huvud, skänker mig ett varmt leende och utan ord förklarar för mig att mina tankar och mitt sökande är en del av meningen och utan tanken och utan viljan åstadkommer inte ens den starkaste man i världen något. lättad fortsätter jag och filosofera och vet att just mina tankar och mitt sökande en dag kommer bli till glädje för någon.