Nu är det slut
Nu har jag inget mer att skriva om, jag visste att denna dagen skulle komma. Jag börjar på dikt efter dikt men jag öppnar dragkedjan på min skärm och river ut worddokumentet och kastar det i min papperskorg. Jag drar upp dragkedjan igen och upprepar proceduren. Jag försöker skriva om saker som inte är sant. Jag funderar över vad som är sant. Är något sant? Lever vi i en illucion som någon så fint sjöng. Drömmer vi när vi är vakna eller är vi vakna när vi drömmer? Inget blir bra, inte ens detta är bra. Jag vill vara nöjd men det blev för tungt i min väska och jag var tvungen att ta ut något. Jag lägger ut bokstäverna på golvet, sparkar runder och inser att ingen kombination blir bra. Är alla fina meningar redan tagna? Är jag för sent ute? Är den siste poeten redan född? Så många frågor, de får ta plats i min väska. Jag vill ta av väskan men den är fastsydd i min hud och jag måste leva med det jag stoppar i den. Om jag plockar ut ångesten och lägger i inspiration? Om jag gör ett litet hål i botten, så litet att bara självkritiken kan rinna ut då kanske jag får plats med lite självförtroende och självsäkerhet.
Kommentarer
Postat av: Emelie
Vi behöver ångest som driver oss, hur skulle vi klara tentan om vi inte hade tentaångest, söka jobb om vi inte hade ångest inför att stå utan pengar, hoppa bungijump utan pirr i magen och lite ångest inför vad som kan hända om jag hoppar - eller inte hoppar. Släng ut inspirationen och andas in ångesten, för utan den kan vi inte leva och drivas framåt. Utan den vegeterar vi, blir zombies på gatan med lika dana armband. Ångest, det är ren energi som driver oss framåt. Ångest inför att ångesten ska ta över - får oss att kämpa framåt. Ta in del, lev den, bli en del av den. Du kan, du vill, du måste! ;)
Postat av: bieberlovestories
sv; Jag vet , jag lyssnade på den låten igår. Hans röst har verkligen förändrats ! Och låten är ju otroligt bra också !
Trackback
