SofiesRoom - En diktblogg

Jag tog tag i en hand, en hand utan kropp. Jag trodde det var hjälp men det var bara en bit av ingenting. Två händer har jag redan och behöver inte en tredje att stoppa i fickan. Jag behöver inte hjälp att resa mig upp, jag kan resa mig själv. Om du inte kan skratta kan du ta handen som blev över för min får du inte låna. Jag vill se ett vackert hjärta och inte en prynad jag kan ställa i mitt fönster. Prydnader som trillar ner går sönder och hur man än limmar och försöker laga så blir de inte lika vackra igen. Ett vackert hjärta som brister kan alltid bli helt och bli lika vackert igen. Jag litar inte på någon men om du kan skratta kan du få en chans.